Bloggen alltså....

Jag har ju nu funnits på tre olika adresser och de är: 1000apor.se/blogs/praktikant och dicegirls.se och amandaco.devote.se.

Misstänker att de flesta av er hittade mig på 1000apor. Det är HELT sjukt hur mycket bloggen har påverkat mig, både positivt och negativt.

I början var jag helt besatt. Vaknade på nätterna med andan i halsen och tänkte "UPPDATERA!". Hade statistiken minskat med 500 personer från dagen innan fick jag panik. Jag kollade kommentarer ca en gång i halvtimmen, även det med hjärtat i halsgropen eftersom att det på 1000apor tyvärr var väldigt många elakingar som härjade. Jag förstod aldrig hur de andra bloggarna kunde säga att de fullständigt sket i de elaka kommentarerna, vem blir inte ledsen när någon är taskig mot en? Även om det "bara" är på internet. Jag menar, tänk om mina kompisar skulle sluta vara mina kompisar när jag har haft en deppig period och inte varit mitt vanliga roliga jag - precis som läsarna rått och själlöst skrev: "Skärp dig för faaan Amanda. Nu får du rycka upp dig, annars slutar jag läsa!" Man bara: WTF?! En av gångerna det hände hade jag precis gjort slut med någon på sätt och vis. Det var väl klart som korvspad att jag då inte kunde vara rolig som en clown?

Det positiva, då? Ja ni... WOW! Minst tre av cheferna på mina tv-jobb har innan vi träffats vetat om vem jag var, just på grund av bloggen. En kompis i branschen sa till mig för någon månad sen att han kom ihåg när jag började på 1000apor, att det snackades om mig som "branschens nya stjärnskott". !?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!? Jag blev så generad så jag dog. Men självklart så smickrad och glad så att jag efter dödsfallet återuppstod. Tänk att få höra något sådant. Och att det "bara" sades för att jag hade bloggat.

Jag har lärt känna kompisar, framförallt gulliga Hanna Persson, via bloggen. Och jag räknar verkligen henne som en av mina bättre kompisar i dag.

Kanske får jag abstinens redan i veckan, jag undrar verkligen hur snabbt det kommer gå innan jag vant mig av vid att tänka "åh, kan jag kanske skriva om det här i bloggen?" Vi får se.

Tills vidare: Ha det så jävla bra, tro på er själva så hoppas jag att vi hörs i framtiden.

Ni är bra!

PUSS OCH KRAM OCH HEJDÅ!

Jo men visst, lite sorgligt känns det faktiskt.

Hejdå. Hejdå! HEJDÅ. HEJDÅ! Loves yous.

Jag tänker så mycket på folk och hur vi beter oss mot varandra och i olika situationer.

Jag vill bara säga en sak: Ni kan. Ni kan allt som ni vill. Tro på er själva, varför ska någon annan göra det du också vill göra? Det kan lika gärna vara du.

Folk är inte elaka i grund och botten. Någon som ofta upplevs som kaxig är egentligen världens snällaste. Kanske har den bara problem med att visa det för att den är osäker. De få som faktiskt är kaxiga på riktigt, de vill man ändå inte ha att göra med eller hur? Om någon tänker "vilken jävla tönt" så är det den som tänkte så som är dum i huvudet, inte den som anses vara en tönt.

Det är ingen idé att ha dåligt självförtroende. Med det menar jag såklart inte att man ska vara överlägsen. Bra självförtroende i kombination med bra självkänsla är väl det bästa som finns. Jag själv är absolut inte perfekt, men jag vet i alla fall vad jag strävar mot.

Förstår ni? Var snälla mot era medmänniskor, tyck om varandra och ha överseende med misstag som folk gör. Vi är bara människor. Gulliga och underbara sådana.

En läsare mejlade mig massa frågor som han ville ha svar på till sin nystartade sajt, privatanyheter. Jag lägger ut dem här också:

Till skillnad från många bloggare som tycks måla upp en idealiserad bild av sig själva tycks du inte vara rädd för att visa ditt ”sanna” jag. Hur ärlig är du i din blogg?

Jag är ärlig. Drar vita lögner när jag skriver om andra, till exempel kanske jag skriver HAN istället för HON när det egentligen varit en tjej det handlat om. Detta för att det inte ska bli så tydligt vem det har handlat om. Men med allt annat är jag ärlig.

Finns det stunder när du inte tänker på bloggen eller finns den hela tiden i bakhuvudet?

Ja, alltså nu har ju jag vetat om att jag ska sluta ett tag. Och jag har bloggat så pass länge så att jag lärt mig koppla bort den när jag lever mitt liv.

Vilket beroende är värst, bloggandet eller rökning?

Jag är ju inte beroende av cigg så jag får väl säga bloggandet.

Tror du det kommer dyka upp stödgrupper för bloggberoende, typ Anonyma Bloggister?

Åh herregud, hoppas inte. Kan bloggandet någonsin bli en så allvarlig grej borde vi överväga att utrota mänskligheten.

Du verkar ha en hälsosam självdistans och inte vara rädd för att lägga ut ”fulbilder” på dig själv. Tycker du att vissa bloggare tar sig själva på för stort allvar?

Usch ja. Typ alla utom 90%.

Själv tycker jag att man ska kunna prata om allt (förutom bajs). Var går din gräns?

Jag har egentligen inte problem med att skriva om något. Men det får inte påverka andra. Och jag vill inte att jag i framtiden ska nekas ett jobb jag vill ha för att jag skrivit något dumt på min blogg. Gränsen dras från fall till fall.

Har du skrivit något inlägg som du senare känt var för privat? Vad handlade det om?

Ja. I somras till exempel klagade Anna på att hon var kåt. Då skrev jag att den som ville nu kunde attackera henne. Anna var med på det men alla mina läsare blev sura, något jag kan förstå eftersom de inte vet vilken avslappnad relation jag och Anna har.

Har någon blivit sur för att du skrivit om dom i bloggen?

Ett företag, ja. Mina chanser där är brända nu. Men det gör inget, för det företaget är inget jag vill jobba med i framtiden.

Finns det blogg-groupies?

På Hultsfred i somras fullkomligt vrålade folk: "PRAKIKAAANT-AMANDAAAAAAAA!" Räknas det?

Vilka andra bloggar läser du?

Regelbundet? Annas, Hanapees, Alex Schulmans, Jespers.

Läser du Kissie för att du älskar att hata henne eller för att du älskar henne?

Läser inte henne eller någon annan av de större tjejerna. Fullkomligt ointressanta.

(OCH NU TILL 1000APOR)

Du började din karriär inom media som praktikant på Alex Schulmans humorsite 1000Apor. Vad var det bästa respektive sämsta med den tiden?

Bästa: Att jag lärde känna så jäkla mycket folk. Sämsta: Att jag var fullkomligt slut och inte alltid förstod om de skämtade eller inte.

Vem var elakast, Alex eller Calle?

Åh, jag vet inte. Nu är de båda änglar ju.

Hade du bloggat före praktikant-perioden?

Mjae. Nej. Eller jag hade en söndagsblogg där jag skrev en gång varje söndag.

Var det en chock att ställa om från skol-lunken till arbetslivs-tempot?

Bra fråga! Det borde varit det, men det var inte det. Jag gick ju skit-Södra latin där alla elever läste 200% mer än de behövde.

Vad har du för utbildning?

Gymnasiet haha.

Vad skulle du ge för råd till en ung person som vill jobba inom media?

Var inte så jävla fin i kanten. Hämta kaffe. Jobba gratis. Jobba mycket och sent om det behövs. Var trevlig mot allt och alla.

Vad hade du gjort idag om du inte fått praktikant platsen?

Bra fråga. Hade i flera år tänkt att jobba gratis på någon tidning för att jobba mig uppåt. Så jag hade nog gjort ungefär samma ändå.

(OCH NU TILL IDOL)

Sen jobbade du bakom scenerna på IDOL och hängde med Anders Bagge. Är han lika go i verkligheten som i TV?

Absolut! Han är som han är i rutan.

Blev han någonsin arg på dig?

Nej. Eftersom jag ju också är en go tjej.

Skulle du våga gå på en Idol audition?

Våga, ja. Men skulle aldrig göra det eftersom jag vet att jag inte är skitbra på att sjunga.

Har du något roligt Idol skvaller?

Inget jag kan berätta om jag inte vill göra mig osams med adeln.

Vilken Idol skulle du helst köpa en skiva utav?

Calle Kristiansson. Bra röst.

(OCH NU TILL DICEGIRLS)

Kan du berätta kort vad DiceGirls gick ut på?

Det var för att Devote skulle ha en annorlunda blogg i sitt stall. Och kul såklart.

Vilket/vilka uppdrag var roligast?

Att sweda filmer! Förlåt om jag säger det själv, men fy fan vad bra filmer vi gjorde.

Vilket var tråkigast?

Få kändisar att rita av en tror jag.

Har du läst Luke Rhinharts bok tärningsspelaren som idén baserades på? Om inte, kan jag informera om att hans uppdrag ofta var....hur ska jag säga....olagliga.

Har inte läst hela, men jag vet att han var knasig.

Om jag inte minns fel var ett av era potentiella uppdrag att ni skulle fotograferas nakna vid Treriksröset? Det var nog ganska många läsare som hoppades på det uppdraget. Hade ni gjort det om det hade blivit det uppdraget eller hade ni kastat om tärningen?

Haha jag hade gjort det. Men det hade helst fått ske en annan vecka så man slapp åka dig på natten sen hem och jobba.

Eftersom ni inte kastade tärningen live och det inte fanns några vittnen när ni kastade kunde ni ju lätt kasta om tärningen om ni inte gillade uppdraget. Fuskade ni någonsin?

Faktiskt inte.

Har ni funderat på att Sweda några fler filmer bara för att?

OM VI HAR! OM NÅGON LÄSER DET HÄR OCH HAR EN BRA IDÉ PÅ HUR MAN SKULLE FÅ IN DEM I NÅGOT ANNAT SAMMANHANG, HÖR AV ER! Här kan ni kolla på dem: Grease och Titanic.

(OCH NU TILL DE OBLIGATORISKA SEXFRÅGORNA)

Helt ärligt nu, hur ofta drar du och Anna hem en lyckligt lottad kille för en trekant?

Både Anna och jag sexstrejkar, så att.... Hahaha. Skoja. Äh, aldrig. Men det kanske säger mer om killarnas i Stockholms stad än om oss?

One Night Stand eller Dildon?

Jag hatar främlingar. Men ja... Jag vill inte svara.

Har du någonsin försökt omvända en bög för att han är så jäkla het?

Va? Nej usch. Om man tror att det skulle gå är man nog inte så smart.

Kändaste personen du hånglat med?

Rabih Jaber tror jag. Hmm.

Hur många tjejer har du hånglat med förutom Anna?

Vet inte. 15 kanske.

Om du skulle ha en trekant med Prins Carl Philip vem skulle den tredje personen vara?

Jude Law om han inte är tunnhårig.

Berätta om ditt konstigaste ragg?

Jag har inget skräckexempel, men alla de som vill träffas igen trots att man uppenbart inte har något alls att prata om, hur tänker dem?

Pinsammaste du gjort i sängen? (Förutom blodbadet...)

I o med att jag berättade om det där har jag berättat tillräckligt för resten av livet.

Bästa raggningsrepliken?

"Hej, vad heter du?"

När googlade du senast på ”monster penis”?

Aldrig gjort. En gång när jag hade tråkigt i tunnelbanan googlade jag dock "kuk" på min telefon. Men alltså... Personer som googlar penisar och vaginor, är inte sådana lite märkliga?

OCH NU SKA DU TYDLIGEN SLUTA BLOGGA!?

Korrekt.

Hur ska det gå? Du vet väl att om man inte skriver om en händelse så har den inte hänt!?

Nähä. Det tror jag först när det bevisas.

Du kommer bli en icke-person!?

Love it.

Ska du börja leva på ”riktigt” nu?

JA! Aldrig mer ta kort på mig själv med webcam!

Hur många veckor tror du det kommer gå innan du börjar blogga igen, för att du ”bara måste skriva av dig lite”?

Många... Kanske evigheten. Om jag får ett bra erbjudande kanske. Inte annars.

Phew, det blev en del frågor. Lycka till framöver, vad det än blir!

Tack snälla!

For those who will miss me:

Här är jag, så här såg jag ut dagarna innan vi skiljdes åt.

Vi hörs nog i morgon, jag ska skriva ett avskedsinlägg och dessutom komma med lite visdomsord tänkte jag. Trevlig lördag!

Hej!

Om du är heterosexuell och har ett ex, skulle det då vara värre att den träffade en ny partner av samma kön som du själv eller skulle det vara värst om den visade sig vara homosexuell och träffade en ny partner av samma kön som sig själv?

Jag brukar fråga alla mina kompisar det här. För en gångs skull i mitt liv känner jag att jag utan tvekan har rätt att generalisera här; alla killar tycker att det vore värst att bli brädad av en kille - de menar att de skulle känna "vad har den nya killen som inte jag har"?

Alla tjejer däremot, de tycker att det skulle vara jobbigt om deras ex-pojkvän visade sig vara bög - då har ju deras f.d. förhållande aldrig varit på riktigt.

Vad säger ni? Erkänn att det är en intressant fråga! Har ni kanske t.o.m. själva varit med om det?

Ni är gulliga. Puss och kram och godnatt.

Oj hurra vad upplyft jag blev. Har fått tre jobberbjudanden i dag! Förra veckan låtsasgrät jag för att jag trodde att jag inom en månad skulle vara arbetslös. I dag ba: JÄÄÄÄ! Åh, jag blir så glad. Nu får vi se vad det blir. Ni kommer såklart inte få veta vad det är eftersom jag kommer sluta blogga innan dess. :( Om ni inte börjar följa mig på twitter förstås. http://twitter.com/amandacollden. Coolt va.

I dag blir värsta trevliga dagen också. Ska möta en kompis på Mosebacke, sen titta på André Wickström när han kör lite stand up, sen ska jag antagligen ut med min hyresvärd av alla människor som finns. Men såna är vi. (Ändrade planer förresten, jag tittar på André i morgon istället. Det blir nog kul det med.)

håhåjaja. Jag älskar att ha saker att se fram emot. Men är å andra sidan lite irriterad på mig själv och min oförmåga att leva 100% i nuet. Det måste jag lära mig. Lär mig!

Vilken oerhörd svaghet det är att inte kunna visa känslor. Jag har tänkt på det där och kommit fram till att jag nästan tycker synd om de som har det så.

När folk säger till mig att jag är en känslomänniska och lätt att tyda blir jag ofta irriterad. Vill liksom vara som en cool isbit. Men nej, det vill jag ju inte alls. Jösses. Att inte kunna vara personlig och varm är ju hemskt!

En bekant till mig är så fruktansvärt dålig på att visa varma känslor. Han är hur rak som helst när det gäller allvarliga saker och sådant som måste göras, men när han vill ge beröm vet han inte riktigt hur han ska göra så för att visa att han försöker vara gullig pratar han med bebisröst. Herregud. Vilken brist. Tycker ni inte?

Nej, från och med nu ska jag vara stolt över att jag visar vad jag känner och hur jag mår och börja tycka om att jag väldigt snabbt blir personlig med människor. Kanske inte som för några veckor sen då en ny kille kom till vårt jobb och han kom från samma ort som en kille jag dejtade.

Jag frågade: Aha, känner du SS?

Han: Ja.

Jag: Jaha. Jag har legat med honom.

Hahaha. Jag ville chocka honom, och jag lyckades väldigt väl. Men det var kanske lite för väl.